dags.. kanske

Varnar för lång text. Ett hot som jag inte helt säkert kommer stå fast vid.

Jag börjar med en burk Dr.Pepper.

Mitt liv just nu hänger lite och dinglar. I tre råstarka bogserlinor. Den ena hänger inne på kall-frukten på Icalagret. Den andra står det några kompisar och sliter i i Umeå. Den tredje håller jag i själv. Lite som hackspetten i kalle ankas julafton gör när han ska ta livet av sig. Nu är inte självmord min intention. Jag var mer inne på metaforer.

Än en gång står jag och vaggar mellan hopp och mer hopp. Förtvivlan har jag inte kastat så mycket som ett öga åt. Till saken?

Ok. Nu börjar min tid i Narvik gå mot sitt slut. Den sista januari tar jag allt jag äger och drar härifrån. Destination Umeå. Där väntar en lägenhet, med min gamla tv. mitt xbox, min citrusolja för gitarrhalsen. Alla mina bestick.. microvå.. jaja. Min skit helt enkelt. Alla kläder som jag inte behövt använda senaste 8 månaderna. Lägenheten är inte det första jag längtar efter. Det ska sägas. Det är nog kompisarna isåfall.

Som vanligt har jag svårt att hantera när glada tider går mot sitt slut. Har bott med min kompis Jerry i åtta månader. Vi har lagat mat åt varandra varannan dag. Bråkat om disken.. tills vi fick diskmaskin. Sånt där som folk som bor ihop gör. Sen de sköna vännerna jag lärt känna häruppe. Som jag firat nyår med, som jag sett samtliga roliga norska filmer med (4st) och suttit uppe och ölat till 5 på morgonen med.. osv osv. Inte kul att lämna saker och ting. Men jag har gjort det förut.. och det går alltid bättre än vad man trott.

Om en månad sitter jag förhoppningsvis i en solstol någonstans nere i Egypten och skiter högaktningsfullt i både kompisar och norska filmer. Håller troligen på att mörka sönder häruppe. Jag trodde uppväxten i mörkaste inre ninjalapplandsArvidsjaur hade härdat mig. Att jag såsom vikingarna inte kände avsaknad av solen. Men å andra sidan.. hade det varit så, så hade jag knappast blommat ut så fullständigt som jag gör när sommaren kommer varje år.

Egypten ja. Det är faktiskt riktigt billigt att dra på en veckas all inclusive nu. Jag vill att någon följer med mig! Simon är ledig och har pengar för kanske första gången sen 2002. Jag är hygienisk sånär som på lite skäggstrån i handfatet efter ansning. Men de tar jag bort om någon ber snällt.

Jag sitter och spelar gitarr lite oftare nu. Spelglädjen, mina slitna smutsiga strängar till trots är åter infunnen. Och precis när min strupe vant sig vid rådande luftfuktighet bland höga fjäll och djupa fjordar så ska jag tillbaka till småkullar och grunda dikens Umeå. Räknar med att kunna sjunga som folk till sommarn.

När jag kommer hem vill jag hoppa på tåget av endless fika på stan med en kompis, gå på bishops en onsdagkväll och snacka skit tills de stänger. Strunta i en inbjudande fest för att åka snowboard i Bygdsiljum dagen efter istället. Allt sånt! Starta band. Ståuppa tills jag blir nerbuad från scenen. Whatnot! :D Och klättra!

Avslutar med visdomsorden: "se filmen 'Yes Man' för tusan"