.....

skitlördag

Skitlördag i all sin enkelhet.

Jag gick ut igår. Nästan helt totalt värdelöst. Kul att Gå ut med Johan var det ju. Men musiken på scharinska var inte sådär perfekt. Det var inte O'learys heller.

Jag sov för länge idag. Vaknade upp under aftonen med en total avsmak för resten av dygnet. 50 spänn kvar på kontot, inget snus, sår i gommen efter en för hård kebabtallrik inatt.

jag är bara sur. En tråkig kille som tänker isolera sig för resten av kvällen.

having a snack

ja.

Nu har det gått en dag eller nåt sen förra inlägget. Jag vet inte längre vad det är för dag. Totalt vilsen i kalendern. Jag vet att det just nu spelas en hockeymatch som jag inte tänker titta på eftersom jag inte orkar. Och ska inte. För om jag tittar på den så kommer jag toksovasönder imorgon. Jag som ska gå och bli fin vid 12rycket. Få en ny frilla. Jag passar inte i frisyr.

Jag är ett slöseri på en frisyr.

Det är jättefint när den läckra hårfrisörskan smetat sina nätta händer marinerade i hårjox, genom kalufsen. Hon är oftast ganska het. Och varje gång vill jag komma ihåg namnet på vem det nu är. Så att jag kan få samma snygga frilla nästa gång jag kommer dit. Men det är klart jag inte kommer ihåg namnet. Det glömmer jag bort ungefär samtidigt som jag tar den första duschen efter besöket hos frisörskan. Det blir inget kvar av hunken jag nyss sett i spegelbilden. Kvar är endast en platt genomblöt pojkfrilla. Lite snor under näsan, ett skrapsår på knät ifrån att vara 11. Detta om jag rakar bort mustaschen iallafall.

Hur fan kommer de ihåg sina kunder. Speciellt jag med mina krav. Det ska vara kort, men fortfarande nog långt för att se lite rufsigt och busigt ut sådär. Uttunnat, men inte så jag ser skalpen. Och så får det naturlich inte framhäva min skalle som ett ägghuvud. Då dödar jag nån.

Detta är manlig fåfänga at its finest.

Sen när jag har klippt mig ska jag binda upp mig på arbete i några timmar.

Jag måste verkligen börja dra igång med manusförfattandet. Jag håller på att ha samlat en jäkla massa nytt material nu. Det måste ner på papper, strykas, skrivas om , renskrivas, knycklas ihop, få tårfläckar, glömmas, hittas igen, stryka och skriva om. Sen skrattar de. Publiken. Åh som de skrattar. Så länge jag inte glömmer nåt. Vilket jag med största sannolikhet gör. Alltid en rad per manuskript. Jag är nog inget proffs än. Jag är än så länge bara en pratmakare som har hittat en väg upp på scenen.

Hur låter målet: "Jag ska bli Arvidsjaurs roligaste export"?

-----------

Sen jag skrev sist så har jag kommit på en grej. Jag har triumf. Men jag kom inte på det själv. En vän berättade för mig precis hur jag kände och hur allt ligger till i min hjärna. Och nu jävlar.. visst har jag triumf!


"Får man hångla innan man ätit upp maten?"

//Simon

nähä

Antar att det förra inlägget inte var det sista.

Jag är sur. På mig själv.

För trots att jag vet att det finns en websida jag inte vill gå in på, så går jag dit. När jag trycker ner fönstret känner jag: "lycka till och hoppas det går bra".. Men det känns lite ledsamt. Jag känner mig lite som en leftover, en gammal tallrik med mat som inte sett en mikrovågsugn på lite för många dagar.

Jag är beyond and passed. Klar. Men utbytt. Surt äpple, tuff skit. Jag sitter på bänken och det är inte skottat ända fram.

Var sak har sin tid. Jag kanske inte har kommit på hur jag ska vrida upp klockan bara.

Jag har Musiken. Och min blogg som jag aldrig orkar uppdatera, min standup, mitt jobb och mina vänner, min semistädade lägenhet, mina skuldror, mina lungor och mitt hjärta. Nu förstörde björn afzelius ännu en poesi. Dumma djungelbjörn!!!

Sunny side up! Åt helvete med negativ energi, snabbmat och cyklande barn. Enligt en vän så ska 2010 bli mitt mest kickassiga år hittills. Bara börja med det då.

puss och chipsfingrar//Simon