märkligt

Jag har just sutttit och läst en längre historia om Beckomberga mentalsjukhus.. jag tänker copypaste ett stycke så ni får ta del av detta..

"....om en kille, Janne, i artonårsåldern, som brukade springa baklänges in i väggen, pang sa det bara och så blödde han i bakhuvudet. Janne bet sig blodig i armarna, högg liksom till med käftarna. Eller så klöste han sig i ansiktet med båda händerna och gallskrek, som om det var nån annan som skadede honom...man fick aldrig vara längre än en halv meter ifrån honom. Ofta band vi hans armar bakom ryggen, eller satt på låsbara vantar på hans händer. Det fanns inget annat att göra. Ändå kunde han ibland smacka in ansiktet i väggen, hårt och brutalt. Man fick faderskänslor för honom.

- Koka fisken, skrek han ibland med en förvriden röst, som om elden vore lös. Det fanns en barnslig smärta i hans röst som var outhärdlig.

Flera rutinerade kvinnliga vårdare klarade inte av att se honom misshandla sig själv. Dom började gråta och gick därifrån. Många manliga vårdare sa: jag klarar inte detta, jag är ledsen, jag klarar det inte.

Patienter som gick på andra var normalt, men att misshandla sig själv, nej, det var otäckt...jag vet inte ens hur det ska berättas.

Och Janne sjuka mor som kom och hälsade på och frågade oss om vi tyckte att han var mogen för körkort.."

gå in och läs historierna själva här http://goterminnen.blogspot.com/2008/12/beckomberga-sjukhus-en-julsaga.html